vad-har-du-åstadkommit-tävling

____________________________________________________

Årgång ´99! En klassåterträff  som snart omvandlas till en tävling..

____________________________________________________

De tre veckorna som gått sen jag började praktiken har varit onekligen lärorika! Jag har även hunnit träffa de flesta jag känner här i hemstaden så jag slipper nu ha skuldkänslor för det! 

Tyvärr så är det svårt (omöjligt) att leva i två parallella världar och jag hinner inte att BÅDE bo här i Burgas, jobba och träffa alla OCH att hålla mig up to date med det som händer i det "andra" hemlandet :) jag är ledsen för det! Om jag skulle hitta en orsak för detta fenomen kan jag bara nämna att vi ska ha en klassåterträff för alla klasser som gick ut det "Franska" gymnasiet ´99. Det är ett helt enkelt världsomfattande uppståndelse kring detta - många finns i utlandet (eller sina nu nya "andra" hemländer), många har flyttat till andra städer, fått barn, gift sig, (ingen skiljt sig än, vad jag vet), hunnit till och med bli berömda (vilket i och för sig satt igång en informell "vad-har-du-åstadkommit-på-10-år-tävling") och allt detta till bakgrunden att det handlar om ett årgång med ca 150 elever, 95% av dem tjejer!!! Facebook, Skype, Bloggpost och kanske MSN vimlar nu av mina gamla klasskompisar som skapar stora chattrum och återfår kontakten med varandra efter 10 år. Ibland ä informationen så kryptisk att det blir "Hur är det med henne?" - "Har en flicka 1,5 år, bor i Plovdiv!" - "O, fan! Hur är det med den andra?" - "Samma där fast i en annan stad!" - "Alvar?" - "Ja, nu är vi fem som inte fått barn!" - "Japp, vi får hålla samman! (som om vi är a different kind?!?!)" - "Och vet du att hon har blivit nån slags kändis!!!" ...

Borde inte frågan vara "Är du lycklig med ditt liv?", "Hur är det med dig?" och saker av den typen "Kul att se dig!"?

 En av dem som inte kommer till träffen sa att vi blir trötta på varandra tills det är dags att ses. Snart vet vi allt om alla och har även sett hundratals bilder på dem, deras barn, jobbkompisar etc.. Kanske borde återträffen ske digitalt? Eller sker den just nu?

Medan detta tar nästan alla mina lediga kvällar - att kolla på mina nya=gamla friends profilers på Facebook och skvallerchatta - har jag också ett spännande praktik där jag "fikar" med tjejer som prostituerar sig, träffar missbrukare och lär mig ALLT om HIV, Hepatit B och C, veneriska sjukdomar och tuberkulos (ett nytt gul-grönt slemmigt projekt). Det är en konst att spotta rätt i tuberkulos testet. Blä. 

Marken gungar och livet snurrar! Jag fick stanna till nu i fredags när jag fick ett paket från Camilla med ett armband från ett second-hand butik i Lund (som by the way hade öpet bara 2 timmar om dagen - mellan 15-17). Detta tog mig ner på marken efter syber-kvällarna och jag blev tårögd.

M-m Malmö…

Med de varma känslorna på raden avslutar jag inlägget för idag. 

kramar från kalla, snöiga Bulgarien