vad-har-du-åstadkommit-tävling

____________________________________________________

Årgång ´99! En klassåterträff  som snart omvandlas till en tävling..

____________________________________________________

De tre veckorna som gått sen jag började praktiken har varit onekligen lärorika! Jag har även hunnit träffa de flesta jag känner här i hemstaden så jag slipper nu ha skuldkänslor för det! 

Tyvärr så är det svårt (omöjligt) att leva i två parallella världar och jag hinner inte att BÅDE bo här i Burgas, jobba och träffa alla OCH att hålla mig up to date med det som händer i det "andra" hemlandet :) jag är ledsen för det! Om jag skulle hitta en orsak för detta fenomen kan jag bara nämna att vi ska ha en klassåterträff för alla klasser som gick ut det "Franska" gymnasiet ´99. Det är ett helt enkelt världsomfattande uppståndelse kring detta - många finns i utlandet (eller sina nu nya "andra" hemländer), många har flyttat till andra städer, fått barn, gift sig, (ingen skiljt sig än, vad jag vet), hunnit till och med bli berömda (vilket i och för sig satt igång en informell "vad-har-du-åstadkommit-på-10-år-tävling") och allt detta till bakgrunden att det handlar om ett årgång med ca 150 elever, 95% av dem tjejer!!! Facebook, Skype, Bloggpost och kanske MSN vimlar nu av mina gamla klasskompisar som skapar stora chattrum och återfår kontakten med varandra efter 10 år. Ibland ä informationen så kryptisk att det blir "Hur är det med henne?" - "Har en flicka 1,5 år, bor i Plovdiv!" - "O, fan! Hur är det med den andra?" - "Samma där fast i en annan stad!" - "Alvar?" - "Ja, nu är vi fem som inte fått barn!" - "Japp, vi får hålla samman! (som om vi är a different kind?!?!)" - "Och vet du att hon har blivit nån slags kändis!!!" ...

Borde inte frågan vara "Är du lycklig med ditt liv?", "Hur är det med dig?" och saker av den typen "Kul att se dig!"?

 En av dem som inte kommer till träffen sa att vi blir trötta på varandra tills det är dags att ses. Snart vet vi allt om alla och har även sett hundratals bilder på dem, deras barn, jobbkompisar etc.. Kanske borde återträffen ske digitalt? Eller sker den just nu?

Medan detta tar nästan alla mina lediga kvällar - att kolla på mina nya=gamla friends profilers på Facebook och skvallerchatta - har jag också ett spännande praktik där jag "fikar" med tjejer som prostituerar sig, träffar missbrukare och lär mig ALLT om HIV, Hepatit B och C, veneriska sjukdomar och tuberkulos (ett nytt gul-grönt slemmigt projekt). Det är en konst att spotta rätt i tuberkulos testet. Blä. 

Marken gungar och livet snurrar! Jag fick stanna till nu i fredags när jag fick ett paket från Camilla med ett armband från ett second-hand butik i Lund (som by the way hade öpet bara 2 timmar om dagen - mellan 15-17). Detta tog mig ner på marken efter syber-kvällarna och jag blev tårögd.

M-m Malmö…

Med de varma känslorna på raden avslutar jag inlägget för idag. 

kramar från kalla, snöiga Bulgarien

dilemma och hur man kokar heroin

Idag gick jag hem tidigare för att göra min uppgift (som ska lämnas in idag). 

Några timmar senare har jag inte ens börjat. 

Varför kan man undra...

Jo, för att jag stötte på två killar tunga injicerande missbrukare (eller brukare, det är en definitionsfråga) och en av dem var faktiskt kompis till mig förr i tiden. En av min vilda ungdom som sagt :) Jag har inte ens sett han röka marijuana. Kanske drack han mycket men vem gjorde inte det?! 

När han kom in på kontoret kände jag igen honom med detsamma. Sedan hörde jag hans röst och böjde ner huvudet. När han hade fått det han kom för, lite rena sprutor och andra tillbehör, och efter att han försökte sälja något föremål till ett bra pris, först då vågade jag titta upp och märkte att jag var kraftigt upprörd och nära till tårarna på något sätt. Jag reagerade okej - sökte inte kontakt för att avvakta om han skulle känna igen mig, jag tänkte klart - jag är väl medveten att det är hans val och jag respekterar det, men känslomässigt - O! My! God! - det var rena kaoset! Jag visste inte varifrån de här känslorna kom, att jag kände en klump i magen och ville gråta för något (ospecificerat) och behövde verkligen någon att prata med. 

När Toni, min handledare, kom då sa jag till henne " Du, jag tror nu att jag har fått bra med saker att prata om på vår första handledning!". Och sen pratade vi i kanske en halv timme... Och det hjälpte... Sedan pratade jag med Jana, en bästis som förstår mig och har alltid något vettigt att säga, och sen blev det bra. Nästan.

Men alltså, ni där ute som är på praktik just nu, känn er varnade, för att även om man tror att man har koll på sin professionella roll som socialarbetare, kan man aldrig förutse de känslomässiga reaktionerna. De går inte att kontrollera så här i förväg i alla fall. 

Jag lärde mig fler saker idag. Att brukare i Bulgarien inte använder precis de tillbehör som jag trodde, alltså det man ser på filmerna, med skedar och allt. No no! Skedar funkar inte här eftersom heroinet är inte så rent och går ej att koka på dem. Det är kapsyler som gäller, de är tunnare... Där ser man! 

Och att inte glömma nämna här att heroinet är så orent ibland (pratar om Bulgarien nu) att det finns stora partiklar även efter kokning. Det kan vara kalk, piller eller annat konstigt som inte borde hamna i blodet! Man måste även koka heroinet med citronsyra av samma orsak, eftersom partiklarna bör kokas sönder. Självklart är inte syror, oavsett sort, inte det bästa man kan stoppa i sig, i blodomloppet, och man borde åtminstone använda Vitamin C i rinnande form. Detta har organistionen inte pengar för, det kostar för mycket. Fast egentligen så kommer pengarna från The Global Fond (http://www.theglobalfund.org/en/) 

så det är där man borde jobba för att kunna påverka...

 

Här ser man de idealiska tillbehören.

                                                                                       

Här är verkligheten! Varsågod!

gate ceeper

Dag 4. Socionompraktiken rullar på.

Igår kväll bestämde jag att jag inte skulle gå samma gata till kontoret, men glömde det idag och fick trängas med alla voitures på gatan. Det är så in Bg att bilar parkeras på så sätt att vanliga medborgare som mig och dig får gå på gatan. Och riskera att bli överkörda. Trottoaren är parkeringsplats, kan man säga! Och är gratis! Det kostar bara kommunen att reparera den regelbundet efter att tunga lastbilar parkerar där för att lasta av varor till butikerna… Hm..  Tack för bilden till: http://bashiiankova.blog.bg/viewpost.php?id=174301

Nu när jag har börjat prata om harm reduction kan jag ta upp något nytt som jag lärde mig idag. Men först och främst vill jag länka till en uppsats som jag läste igår kväll om svensk narkotikapolitik. Den känns inte som en riktig uppsats i och med att den innehåller väldigt mycket citat men den höll mig vaken till kl. 1.oo på natten så den är värd mödan. Läs den påhttp://www.aqurette.com/2005-2007/narkotikapolitik.pdf Nu när jag skrev detta kollade jag Christopher Aquretts hemsida och fastnade där ett tag. Hoppas detta inte innebär ännu en sen kväll!

Idag har jag flyttats till en annan kollega / föreläsare. Vi pratade om de projekt som finns i Bulgarien och specifikt i Burgas om prevention av HIV. Det var mycket bla bla bla om outreach (att söka upp målgruppen aktivt), om Drop-in centert där man fikar med klienterna (mmm ser fram emot det) och om Gate Ceepers. Yes! Nu kom vi till det! Och inte Gay Ceepers : )

Gate Ceeper är en person som håller dörren, kan man säga. Nej det låter konstigt. Det är en insider från ett gäng. Personen behöver inte vara missbrukare själv, han eller hon kan vara vem som helst som gänget släpper in och litar på. Den personen kan då lära sig de viktiga punkterna om hur man förebygger smittan av HIV och Hepatit och lära ut till de andra. Regelbundna kontroller, rena sprutor, kondomer, rent vatten och rena skedar (ni vet väl att man kokar heroin i skedar) är inte prioritet nummer 1 för de som missbrukar. Tack och lov så kan The Gate Ceeper hålla dörren så att informationen kan strömma in (även om socialarbetarna inte får göra det).

Det var alles. Tout. All. Vsi4ko. za dnes.

Nu behöver jag bara en sked…

Till yoghurten asså

 

kilo amfetamin Vs maja i fickan

Toni, som igår pratade helhjärtat teori med mig i 3 timmar, tittade lite uppgivet på mig idag. Hon bläddrade i sina stora pärmar och jag log mot henne väntandes på min lektion. Vad än mina kolleger gör - jag ler. Det känns som ett säkert kort. 

Vi skulle prata om lagar och stadgar idag, sa hon och pustade ut. Då log jag brett och på riktigt. Sådant tycker jag är kanon kul. Jag hade nästan längtat efter att jämföra lagar och NGOs i Sverige med dem i Bulgarien. Hennes röst var monoton men jag antecknade Big Time, ville inte missa något. För att göra allt interaktivt ställde hon frågor ibland och jag började babbla om mitt ordförandeskap och grejer. Måste nästan hejda mig! Det är inte jag som föreläser om hur det är i Sverige.. eller!?!

Annars, efter en omfattande läsning, märkte jag väldigt få skillnader. Här är stadgar mycket mer detaljerade än i Sverige och styrelsen hade här även en kontrollerande styrelse som granskar deras arbete. Vem säger att det var överbyråkratiserat i Bulgarien? Eh.. detta kan förebygga korruption i bästa fall... 

Lagarna… Här kommer det konstiga

Medan svensk narkotikapolitik bygger på nolltolerans briljerar Bulgarien med ett i vissa storstäder välutvecklat nätverk för skademinskning eller s.k. harm reduction. Och medan Sida satsade 3 år och 16 miljoner kronor på att utveckla harm reduction-program i Vietnam, Kambodja och Laos, ser inte svenska politiker meningen med sådana insatser i det egna landet. Detta sänder ett dubbelt budskap, menar många och kan leda till att droger blir legala en vacker dag. Usch nej…

Droger är annars illegala i båda länderna. Bulgarien gjorde ett försök att legalisera innehavet av droger för eget bruk med då fick folk med flera kilo amfetamin gå fria med hjälp av lagen. Lagen då avskaffades och nu kan man få fängelse om man har en maja i fickan..

Vad gör folk på min praktikplats?

Harm reduction, som sagt, innebär reducering av hälsoskadorna för injicerande narkotikamissbrukare. Missbrukare kan ibland vara män och kvinnor som prostituerar sig för att kunna köpa droger.

De harm reduction åtgärder som tillämpas på min praktikplats är:

1.Sprututbyten, nya sprutor och kanyler 2.Blodtestning av HIV och AIDS, Hepatit B och C och andra STD (Sexual Transmitted Deseases) 3.Hälsoinformation om bl. a hur man injicerar rätt, utan att skada sig 4.Rådgivning om eventuell behandling, samt rådgivning med jurist, läkare, socialarbetare ang. en eventuell kringproblematik som kriminalitet  5.Hälsokontroller (kokain kan bl a ge brist på magnesium, heroin – dåliga tänder…) 6. Utdelning av kondomer (för att förebygga smittspridning) 7.Metadonbehandling (för klienter som är redo att ta det steget) 8. Och inte minst någon att prata med på Drop-in Centret där man kan ta en kopp kaffe när man hämtar material.

Nu har jag suttit vid datorn i flera timmar... Z_Z_Z det är kallt och jag är trött... och det märks på min blogg att privatlivet här är lika med noll. Ska börja socialize från och med fredag...

Denna veckan alltså..

 

Hur hittar man missbrukare

Praktiken fortsätter


Dag 2 i Burgas.
<<<<--- Lite sight seeing. Gammal pro-rysk monument som visar att män också pussades efter krigets slut. Nu gör de inte det längre. Why.. Jag gick upp tidigt på morgonen idag, men som sagt, det är inte lätt att göra det om man heter Teodora. Ivo, min bror skulle fixa kaffe till mig men vattenkokaren var sönder och han tyckte att jag skulle få fixa det själv. Jag får investera 100 spänn i vattenkokare för att underlätta min och brorsans existens. I-lands problem i ett nästan i-land :) 9.30. 9 och trettio. trettio minuter. Om det är tidigt? Ja. Ögonlocken kändes tunga i alla fall. Och det är så kallt i mitt rum på morgonen att jag tvingas slänga min sovande kropp på motionscykeln och trampa i 5-6 min för att bli varm. (Ja, vi har motionscykel hemma - min
pappa väger runt 100 kilo, dåliga gener, kan man säga..)

Jag lyckade i varje fall vara på kontoret prick 9.35 :) och Toni (som skulle leda min teoridel) kom lite efteråt och började beklaga sig hur trött hon var. En barnslig glädje spreds genom min numera vakna kropp och jag tänkte för mig själv "pktiken kommer att gå HUR BRA SOM HELST!" Det finns andra mänskliga här!
Tyvärr, brukar bra nyheter gå ihop med dåliga sådana och faktum är att mina nya kolleger röker allihopa. Bara det inte sved så mycket i ögonen så är jag nöjd... men när alla tänder var sin cigg och röker tillsammans/hela tiden i det lilla rummet...
vi pratar om tjock, klibbig dimma...
och detta gäller en cigg/ per person och per halv timme på 10 m2.
Detta innebär 8 cigg per timme.
Cirka 60 cigg per dag!
Hm.. Snacka om passiv rökning!

Efter fika pausen, som man börjar dagen med, najsigt :) berättade Toni om organisationens uppbyggnad och vem och varför har startat den. Idén har varit banbrytande för 10 år sedan eftersom de skulle arbeta med missbrukare, en grupp som ingen brydde sig om, så länge de inte var före detta missbrukare eller ville sluta. Organisationen började då och fortsätter än idag att dela ut kondomer och sprutor för att förebygga HIV spridning. Nu omfattar deras projekt även prostituarade och män som har sex med män, samt homo- och transsexuella. Toni berättade att de hade det jättesvårt de första 3 månaderna för att de inte kunde hitta målgruppen (missbrukare). Ingen av dem visste var de skulle finnas. De var så desperata efter missbrukare att de till slut letade upp ställen där det fanns använda sprutor och lämnade lappar och info material efter sig. De hade även börjat klä sig lite slarvigt för att smälta in och vinna målgruppens förtroende. Sedan visade sig att detta var bara deras egna fördomar och att missbrukare inte ser ut på ett visst sätt. Inte nu längre, tillade hon.

Annars, förutom praktiken (som tar nästan hela min dag) finns inget annat kul. Jag har inte kommit i gång med det här att träffa vänner och fika.. Jag nöjer mig att titta på gamla bilder och komma ihåg hur det var att vara ung och ansvarslös :)

Jag hittade en bild som till och med bevisar min tidiga för-kärlek till Sverige och Pippi Dalgoto Chorap4e (dvs Pippi Långstrump).
Se och häpna, gott folk :)
Detta påminner mig att jag måste gå och träna. Snart...

från bojkott till pappas öl

Valkommen till Teddi-bjornen-didova's blogg

namnet kom fran Henrik i min klass (tack for det :)

Att ha praktiken i hemlandet kanns anda som att ha den i utlandet.. Man lamnar nara och kara... Och vissa visar separationsangesten pa ett tydligt satt... Frasse Norlander-Didov bojkottar pakningen...

eller bara tycker om att se varlden upp och ned...

Extra terrestra in the houmtown! Det kanns ovant att prata bulgariska, he-ela tiden! Det blir mycket iZkCHoJ och det gor ont i kakarna! Vill ingen ringa mig och snacka lite :)

I lordags landade jag i Sofia, Bulgarien, fast bagaget gjorde inte det (sa typiskt) och med samma klader var jag tvungen att klara mig fran lordag morgon till sondag morgon (japp, detta inkluderar ocksa en overnattning pa taget, najs)...

Tack att Jana hamtade mig pa flygplatsen och hjalpte mig navigera med de har sur-realistiska skyltarna med pilar till vanster och hoger! Tack :)

Kande mig valkommen i hemlandet i alla fall nar jag sag Cafe` Tedi pa centralen!

Nu kan praktiken borja!

Idag var dag 1 och jag var pa kontoret och traffade 3 av alla 5 som jobbar dar. Forvanad var jag ocksa att organisationen hade pengar till 5 anstallda! En av dem visade sig var en bekant fran min vilda ungdomstid och det kanns pirrigt att traffa han igen. 10 ar senare. 20 kilo tyngre. Dock samma hojd!

Det jag visste sedan innan var att jag skulle arbeta med manniskor som missbrukar och prostituerar sig och idag fick jag veta att det galde aven man som har sex med men. De kallas inte for homosexuella eftersom de ser inte sig sjalv som sadana. De manniskorna sitter i fangelset och har sex med varandra utan att bara for den sakens skull kalla sig for bogar. Om definitionen har nagot med den vitt spridda macho-kulturen i Bulgarien, vet jag inte.

Det ar inte mycket jag vet egentligen. Jag ska borja med en teori del som omfattar bulgariska lagar och organisationens uppbyggnad och ska sa smaningom traffa klienter, nar jag kanner mig redo. Arbetet kan inkludera aven nattpass da man jobbar med outreach och kommer i kontakt med prostituerade - delar ut kondomer och annat relevant. Det kan kannas skont med lite flexibla tider - morgonpigghet ar inte min starkaste sida :) Jag ar mer av en uggla-typ, speciellt om jag dricker kaffe!

Det roliga var att Toni (typ bossen) fragade mig om jag hade missbrukat droger innan. Eller det var i och for sig inte sa roligt men hon forklarade att de ville veta det for att kunna hjalpa mig att inte hamna dar igen da jag nu skulle komma i kontakt med missbrukare. Svaret var nej, men tack for omtanken! Det som jag tror kommer att vara svart ar om jag ser nagon bekant som ar det. Svart att vara professionell om kanslor ar inblandade! Men men... det fixar sig.

Nu ska jag ga och bladdra igenom alla 60 tv-kanaler (kanns ovant, hemma i Malmo hade vi bara 5) och hoppas jag inte fastnar igen for live-spakvinnan som berattar for folk hur att gora vit magi! O! My! God! Ar detta lagligt :)

Jag tankte roa mig genom att ga pa bio (eller borde saga bioN, det finns bara en i Burgas) och se filmen Twilight igen (for 7de ggn) men filmer visas har en gang om dagen bara nagra dagar i streck! Folk har laddar ner filmer istallet! Konstigt att film-(och bio-)industrin kan overleva har!?

Nu dags for lite slapp-tv-tid! Lite chalga musik. Detta ar typ folkmusik med mycket naken hud, mycket smink, langa fargade naglar och nasty videos - kvinnoidealet i Bulgarien... Hur ska jag klara av det har egentligen? Maste ta en ol och bedova min lite opassande feminisktisk anda. Pappa har sakert nagot starkare an 3,2 % i kylskapet...
Pappa-aa!?!